Jag har, hör och häpna, sprungit med musik för första gången någonson och är frälst. Funderar lite över varför jag inte gjort det tidigare och får genast fram tusen minnesbilder av ett evigt fipplande med sladdar som fladdrar ivägen och fastnar överallt och in-earpluggar som åker ur öronen och måste petas tillbaka var tredje minut... minst! Så det är ju itne så konstigt att jag dragit mig för det och hellre sprungit till ljudet av mina fötter mot marken och mina flåsande andetag.
But no more!
Igår införskaffade jag mig nämligen en "arm wallet" från nike där min telefon får plats alldeles utmärkt och med musikkontroll på sladden till lurarna och spotify synkat med mobilen och RÄTT storlek på hörlursplupparna så var det en ren fröjd. Imponerad över hur bra den satt kvar på armen också, provade lite andra märken i affären, men de kändes som att de skulle glida ner efter tre steg, så jag är väldigt nöjd :)
Musiken gjorde att jag flög fram (nåja, det kändes så i alla fall) och kände mig inte alls lika slut efteråt som jag brukar, det finns hopp inför halvmaran! :D
Solen sken på mig hela vägen och jag sprang upp för mardrömsbacken, hela vägen, för första gången sen...oktober. Känns bra att ha kommit över den mentala tröskeln, nu kan det ju bara fortsätta framåt :)
Om jag kommer ha träningsvärk imorgon? japp ^_^
torsdag 17 mars 2011
måndag 14 mars 2011
Ajajaj...
Träningsvärken idag är ett faktum.
Jag begriper det inte! Jag får alltid sån SJUK träningsvärk av löpning. Visserligen har jag mest sprungit på löpband det senaste och att springa utomhus är en helt annan sak, vilket kändes både när jag sprang och såhär dagen efter.
Jag intalar mig att det kommer bli lättare efter några rundor utomhus så benen får vänja sig vid det. :)
Jag begriper det inte! Jag får alltid sån SJUK träningsvärk av löpning. Visserligen har jag mest sprungit på löpband det senaste och att springa utomhus är en helt annan sak, vilket kändes både när jag sprang och såhär dagen efter.
Jag intalar mig att det kommer bli lättare efter några rundor utomhus så benen får vänja sig vid det. :)
söndag 13 mars 2011
Spring i benen
Efter att ha dansat i fredags och kört en sväng på gymmet igår så var min plan att inte göra något fysiskt ansträngande över huvud taget idag. Totalt misslyckande med den planen!
När jag var på väg hem från Mr. i förmiddags så började solen kika fram lite försiktigt och jag kände våren i luften, helt underbart var det och när jag kom hem ville kroppen helt enkelt inte sitta still och definitivt inte inomhus. Det var som en studsande liten femåring i mig som sade "Jag vill ut! Nununuunuuuu! Kom igen dååå! " Och vem är jag att säga nej? Det var inte läge att missa en sån härlig vårdag med barmark, soldis, plusgrader och fågelkvitter. :)
Det blev 5 km väldigt platt asfalt, inte det roligaste, men det är bara att härda ut, belöningen kommer när jag är klar, står uppe på utsiktsplatsen och stretchar samtidigt som jag blickar ut över ett vackert Göteborg.
När jag var på väg hem från Mr. i förmiddags så började solen kika fram lite försiktigt och jag kände våren i luften, helt underbart var det och när jag kom hem ville kroppen helt enkelt inte sitta still och definitivt inte inomhus. Det var som en studsande liten femåring i mig som sade "Jag vill ut! Nununuunuuuu! Kom igen dååå! " Och vem är jag att säga nej? Det var inte läge att missa en sån härlig vårdag med barmark, soldis, plusgrader och fågelkvitter. :)
Det blev 5 km väldigt platt asfalt, inte det roligaste, men det är bara att härda ut, belöningen kommer när jag är klar, står uppe på utsiktsplatsen och stretchar samtidigt som jag blickar ut över ett vackert Göteborg.
Nöjd, glad och med solen i ögonen
Jag siktar nu på GöteborgsVarvet 2011 och den lata och bekväma versionen av mig får helt enkelt sitta inlåst tills det är avklarat för här finns inte tid för bekvämlighet om jag ska fixa vårens stora utmaning! Jag måste, det ska gå!
Klart det går, jag är ju en kick-ass kvinna!!
Etiketter:
5km,
göteborgsvarvet 2011,
soldis,
vårkänslor
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)