lördag 31 juli 2010

God morgon!

Igår var jag så trött att jag knappt visste vart jag bodde, vilket resulterade i ovanligt tidig sänggång (även för att vara jag) kl. 20:30. Men lägger man sig tidigt så vaknar man tidigt. närmare bestämt klockan 6  på morgonkvisten, en lördag!
Efter att ha gjort några tappra försök att somna om samtidigt som katterna gjorde allt för att hindra mig, konstaterade jag att det var meningslöst att ligga kvar så jag gick upp och kände sprittandet i benen. "Jag vill springa!".

Förberedde frukosten, snörde på mig skorna och tog en 5 km morgonrunda över ett sovande Hisingen. Det var lite motigt efter ett tag när jag insåg att jag kunde legat i sängen istället för att springa i stark motvind och med stigande hunger. Men som alltid är det ju helt underbart efteråt. Tog mig till och med tid att göra lite styrka för mage och rygg innan jag gick in och slog mig ner med min frukost.

En bra start på dagen hel enkelt! :)

torsdag 29 juli 2010

Jag vandrar i ett sommarregn

...eller snarare sprang faktiskt.
Första asfaltsmilen.
I ösregn.

Jag kände mig så levande! Det kan ha varit den bästa springturen på länge! Kändes lite märkligt, för rundan jag bestämt mig för att springa var till jobbet och hem, känns skumt att springa dit igen när jag ju precis kommit därifrån. Men skitsamma, nu vet jag att det går det med. Många förundrade blickar mötte mig när folk som satt i sina bilar svischade förbi och ett och annat uppskattande leende från cyklister och fotgängare (även om antalet såna var väldigt begränsat i detta spöregn)
Avslutade med att ta mig upp för mardrömsbacken och avslutade min mil på tiden 1:04:27 vilket jag är mer än nöjd med! Tog mig sedan en snabbstretch med utsikt över ett regnigt, sommardoftande Göteborg innan vindarna kylde ner mig och mina genomblöta kläder. Förkyld är något jag verkligen inte vill bli!

Nöjd.
Stolt.
Totalt egoboostad.

Jag är kick-ass! :D









Han är min idol!

Manne Evander, 22 år, jag har känt honom i ca 8 år genom Friluftsfrämjandet och nu är han min stora idol.


Han skadade sig för några år sedan och var tvungen att sluta med handbollen, nu gör han comeback genom att på lördag genomföra en full IronMan i Kalmar (3,8 kilometer i vattnet, 18 mil på cykel och 4,2 mil på barmark)! Är inte det inspirerande så man blir tokig? Jag får galna idéer om att lägga upp träningschema och genomföra både den ena och andra galenskapen.
Men vadå galenskap förresten? Är det så galet att vilja prestera, testa sina gränser, utmana sig själv? Jag får små fjärilar i magen när jag tänker på känslan man får efter att ha klarat en prestation, bättrat på sitt personbästa, klarat en ovanligt jobbig backe eller bara vågat göra något man varit nervös inför.
Utmanat sig själv och vunnit.

Läs gärna mer om Mannes inspirerande tokerier!

Nu ska jag ut och springa i sommarregnet :)

söndag 25 juli 2010

asfalt och lyktstolpar

I tisdags (eller minns jag rätt nu?) så sprang jag med Fummelfot, löpardate på avstånd, en utmärkt idé! Hon verkar ha varit lite mer ambitiös än vad jag var, men jag var dödens trött, så med mantrat "det är skönt efteråt" tog jag mig ut på en tjugo minuters lugn jogg. Och ja, det var ju skönt efteråt :)

Igår åkte jag hem till föräldrarna för att koppla av och ha det mysig ett tag, självklart åkte även löparkläderna med. När pappa skulle åka in till Kungsbacka och handla så passade jag på att snylta plats i bilen, han släppte av mig vid Kungsbackaskogen och jag sprang hem därifrån, en lagom tur på lite drygt 5 km.
Men viken tråkig väg det var! Lååånga raksträckor på asfalt med lyktstolpe efter lyktstolpe att ta sig förbi är inte min favorit direkt, men vad gör man när det inte finns någon vettig stans att springa på i närheten? Tar det som finns helt enkelt. Och jag kom hem före pappa, med småsmå marginaler, men jag hann lägga mig ner och kollapsa på gräsmattan hemma innan jag hörde honom svänga in med bilen på garageuppfarten :)

Idag regnar det, men vad gör det, ganska skönt att springa i regn :)
Vi får se.

måndag 19 juli 2010

Up, up and away!

Rytmen av mina steg mot marken, mina andetag som håller jämn takt, kvällsdofter som sprider sig i luften.
Det är min typ av meditation.

Fick ett sms av Bogren att han hade sprungit idag och då började det krypa i benen på mig. Så träningskläderna åkte på, skorna snörades fast och jag tog mig en tur på ett måndagsstilla Hisingen. Det var underbart! Jag har en "mardrömsbacke" genom skogen upp till min väg (det är i alla fall vad hjag trodde att det var och definitivt hade kallat den för några månader sedan!), så när jag kom till den tänkte jag att "jag ska vara jätteduktig och springa halva backen", men när jag kommit halvvägs, så fortsatte jag av bara farten, sprang hela backen och sedan fortsatte jag upp på Lilla Utsikten där jag, med fantastisk utsikt över Göteborg i skymningsljus, stretchade och hämtade andan. Underbar avslutning!

Nu ska jag duscha, nöjd och stolt är jag och kommer sova galet gott! :D

Bunketorpspremiär

Tillsammans med Fummelfot hade jag igår Bunketorpspremiär och gjorde detta med att springa 5:an i den underbara sommarskogen. Det var fullt med blåbär och krävdes stort fokus för att inte stanna och plocka de små godbitarna. Det var ju springa vi var där för att göra, var sak har sin tid!

Det gick sjukt fort! Alltså, vi sprang inte fortare än vanligt, men det kändes som om vi började springa och sedan var vi klara. Heltokigt, men Fummelfot hade en teori om att de kan ha varit för att vi gången innan sprang milen så detta kändes mycket snabbare i jämförelse. Jag tror hon har en poäng där, hon är inte så tokig hon! :)

Anyway, det var en bra tur, härlig bara med mycket terräng och vackra skogar, jag kommer definitivt tillbaka dit, det är ett som är säkert. Tyvärr fick jag lite håll halvvägs igenon, men med en liten paus (Fummelfot: "andas luugnt, koncentrera dig på djuupa andetag") var jag igång igen. Inga knän eller hälar som krånglade denhär gången, underbart! :D

torsdag 15 juli 2010

Med lätta steg, på riktigt!

Igår var det kvällslöpning i Skatås med Fummelfot på schemat. Vilken kväll! Allt var så himla vackert: solen, skogen, den stilla sjön, stigarna i skogen, mitt löpsällskap, allt!!
Det var dagen D, det var dags, jag skulle springa en mil... och jag gjorde det!! Vi gjorde det båda två, vi sprang faktiskt hela vägen, trots lite ont i knät i början, men det giock över när vi sänke tempot en aning.
Det blev en ruggigt varm, men väldigt rofylld löprunda. EFter ca 50 meter slängde Fummelfot av sig tröjan och sprang i shorts och sport-bh. Jag flinade lite åt henne, men ca 100 meter senare slängde även jag av mig tröjan, det var för varmt för tröja helt enkelt!
När det var ca 2 km kvar så slängde jag ut mig att, om jag sprungit hela vägen, när vi kom fram så skulle jag hjula av glädje! Sagt och gjort, efter att ha spurtat in i mål, flåsat en stund med ett leende från öra till öra och hämtat andan mellan lyckofnisandet så hittade jag en platt gräsmatta och hjulade, 3 ggr av bara fasten. Har gått hela dagen idag och varit läjligt nöjd med mig själv. Nästa mål: Milen under 60 minuter, jag har 36 dagar på mig innan det är dags för Midnattsloppet. 
Det fixar jag!

Hade någon sagt till mig för 6 månader sedan att jag skulle klara av att springa en mil, spurta i mål och sedan glädje-hjula, så hade jag troligtvis flinat och sagt att det aldrig skulle gå. Men den inställningen kommer man ju inte långt med! Så jag stängde in de tankarna i en liten skrubb och tänkte att jag allt skulle visa dem, jag skulle springa hela vårruset, som blev en hel mil, som nu ska bli en mil på under 60 minuter.
Kom igen, det här klarar jag!

Har en nyfunnen förtjusning i att tävla med mig själv och det blir roligare och roligare för varje framgång! :)

fredag 2 juli 2010

Värmebölja

Det är helt otroligt soligt och varmt om dagarna! Äntligen!
Det är dock ingen höjdare att springa när det är så varmt, men har man lovat så har man och jag hade lovat Fummelfot att komma till henne efter jobbet (Jag har fått sommarjobb! Äntligen!) och ta en tur runt Safjället, så fick jag ju ställa upp.

Ingen av oss var väl egentligen sådär jättesugna, hon hade haft jätteträning dagen innan och jag hade haft min första dag på jobbet som fastighetsskötare. Men vi tog det lugnt, gick emellanåt, svettades mycket och kom tillslut hem igen. Trötta och sjukt nöjda! :D
Det känns alltid bra efteråt, även om motivationen inte finns där innan och passet är segt, så är det alltid lika skönt när man stolt kan säga "jag gjorde det!"