Long time no see

Jag vet, jag är dålig på att skriva om min träning, men tack och lov tränar jag mer än vad jag skriver om här!

Igår var det en strålande vårdag, nästan sommar faktiskt! Så jag och Mr. bestämde oss för att ta en runda på Safjället. Det blev nog min mest failade runda i år... Hade inte ätit på 4-5 timmar. Min kropp blev grinig och jag kände mig spyfärdig, så det blev allt annat än bra, 6 km på 51 minuter... Men det var ju bättre än att sitta på soffan i alla fall och kändes ganska skönt att ha varit ute, jag fick mig lite fräknar av solen också :)

Så för att väga upp för denna miserabla "löprunda" tog jag mig ut till Skatås idag för att ge mig på milen. Jag hade helt glömt av hur många jobbiga backar det spåret hade och tur var väl det skulle jag tro. Det gick finfint de första 7 kilometrarna, höll ett ganska lagom tempo,  sen blev det (efter en välbehövlig kisspaus) varvat med lite gångpauser emellanåt och fick en sluttid på 1:16. Är ju inget pb direkt, men jag är ganska nöjd ändå. Hann desutom klart lagom till de grå molnen bestämde sig för att det skulle regna. Gött!  :)

Ska bli intressant att se hur mycket träningsvärk det blir av detta och var den isf sätter sig. Inte van vid så kuperade banor eftersom jag sprungit på platta Hisingen det senaste. Måste ta mig till Skatås oftare tror jag, blir ju bekväm av mig om jag håller mig på plattmark hela tiden och då kommer jag inte bli något bättre alls!

Förväntansfull som en fyraåring på julafton

Efter att jag tog bort en leverfläck för några veckor sedan fick jag order att ta det lite lugnt med träningen för ett det inte skulle spricka upp eller bli fuktigt och börja gro massa bakterier (ja, skrämseltaktik funkar på mig!). Så när jag i söndags satt hemma hos Fummelfot och vi insåg att det bara var en vecka kvar till Midnattsloppet kände jag mig tvungen att skamset erkänna för henne "Jag har inte sprungit på två veckor..."
Reaktionen var inte den väntade riktigt, hon gjorde någon form av segergest och skrek "YESS!". för hon hade inte heller håll igång löpningen och var orolig att jag skulle ha tränat järnet och inte hon :P

Men det blev en mil i måndags, för att se så jag fortfarande klarade av det liksom. Det var inte direkt något personbästa och det var ruskigt varmt i början, men efter ungefär 5 km började det droppa lite smått från de hotfulla molnen och jag tänke "kom igen, mer, ge mig mer, jag vill ha ett ösregn!" Och någon lyssnade, för när jag sprungit en bit till öppnade sig himlen och drunkningsrisken höjdes med några hundra procent.

Så idag är det dags, mitt första lopp på en mil, med personlig tid och en awesome neongul t-shirt!

Jag vandrar i ett sommarregn

...eller snarare sprang faktiskt.
Första asfaltsmilen.
I ösregn.

Jag kände mig så levande! Det kan ha varit den bästa springturen på länge! Kändes lite märkligt, för rundan jag bestämt mig för att springa var till jobbet och hem, känns skumt att springa dit igen när jag ju precis kommit därifrån. Men skitsamma, nu vet jag att det går det med. Många förundrade blickar mötte mig när folk som satt i sina bilar svischade förbi och ett och annat uppskattande leende från cyklister och fotgängare (även om antalet såna var väldigt begränsat i detta spöregn)
Avslutade med att ta mig upp för mardrömsbacken och avslutade min mil på tiden 1:04:27 vilket jag är mer än nöjd med! Tog mig sedan en snabbstretch med utsikt över ett regnigt, sommardoftande Göteborg innan vindarna kylde ner mig och mina genomblöta kläder. Förkyld är något jag verkligen inte vill bli!

Nöjd.
Stolt.
Totalt egoboostad.

Jag är kick-ass! :D

Med lätta steg, på riktigt!

Igår var det kvällslöpning i Skatås med Fummelfot på schemat. Vilken kväll! Allt var så himla vackert: solen, skogen, den stilla sjön, stigarna i skogen, mitt löpsällskap, allt!!
Det var dagen D, det var dags, jag skulle springa en mil... och jag gjorde det!! Vi gjorde det båda två, vi sprang faktiskt hela vägen, trots lite ont i knät i början, men det giock över när vi sänke tempot en aning.
Det blev en ruggigt varm, men väldigt rofylld löprunda. EFter ca 50 meter slängde Fummelfot av sig tröjan och sprang i shorts och sport-bh. Jag flinade lite åt henne, men ca 100 meter senare slängde även jag av mig tröjan, det var för varmt för tröja helt enkelt!
När det var ca 2 km kvar så slängde jag ut mig att, om jag sprungit hela vägen, när vi kom fram så skulle jag hjula av glädje! Sagt och gjort, efter att ha spurtat in i mål, flåsat en stund med ett leende från öra till öra och hämtat andan mellan lyckofnisandet så hittade jag en platt gräsmatta och hjulade, 3 ggr av bara fasten. Har gått hela dagen idag och varit läjligt nöjd med mig själv. Nästa mål: Milen under 60 minuter, jag har 36 dagar på mig innan det är dags för Midnattsloppet. 
Det fixar jag!

Hade någon sagt till mig för 6 månader sedan att jag skulle klara av att springa en mil, spurta i mål och sedan glädje-hjula, så hade jag troligtvis flinat och sagt att det aldrig skulle gå. Men den inställningen kommer man ju inte långt med! Så jag stängde in de tankarna i en liten skrubb och tänkte att jag allt skulle visa dem, jag skulle springa hela vårruset, som blev en hel mil, som nu ska bli en mil på under 60 minuter.
Kom igen, det här klarar jag!

Har en nyfunnen förtjusning i att tävla med mig själv och det blir roligare och roligare för varje framgång! :)