Igår var det kvällslöpning i Skatås med Fummelfot på schemat. Vilken kväll! Allt var så himla vackert: solen, skogen, den stilla sjön, stigarna i skogen, mitt löpsällskap, allt!!
Det var dagen D, det var dags, jag skulle springa en mil... och jag gjorde det!! Vi gjorde det båda två, vi sprang faktiskt hela vägen, trots lite ont i knät i början, men det giock över när vi sänke tempot en aning.
Det blev en ruggigt varm, men väldigt rofylld löprunda. EFter ca 50 meter slängde Fummelfot av sig tröjan och sprang i shorts och sport-bh. Jag flinade lite åt henne, men ca 100 meter senare slängde även jag av mig tröjan, det var för varmt för tröja helt enkelt!
När det var ca 2 km kvar så slängde jag ut mig att, om jag sprungit hela vägen, när vi kom fram så skulle jag hjula av glädje! Sagt och gjort, efter att ha spurtat in i mål, flåsat en stund med ett leende från öra till öra och hämtat andan mellan lyckofnisandet så hittade jag en platt gräsmatta och hjulade, 3 ggr av bara fasten. Har gått hela dagen idag och varit läjligt nöjd med mig själv. Nästa mål: Milen under 60 minuter, jag har 36 dagar på mig innan det är dags för Midnattsloppet.
Det fixar jag!
Hade någon sagt till mig för 6 månader sedan att jag skulle klara av att springa en mil, spurta i mål och sedan glädje-hjula, så hade jag troligtvis flinat och sagt att det aldrig skulle gå. Men den inställningen kommer man ju inte långt med! Så jag stängde in de tankarna i en liten skrubb och tänkte att jag allt skulle visa dem, jag skulle springa hela vårruset, som blev en hel mil, som nu ska bli en mil på under 60 minuter.
Kom igen, det här klarar jag!
Har en nyfunnen förtjusning i att tävla med mig själv och det blir roligare och roligare för varje framgång! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar